Presentation

Lär känna våra praktikanter här.

27 maj 2008

REBECKA: Hurra!

Rebecka Hinn i Peru: blogginlägg 5
Idag gick jag hela vägen från lägenheten till jobbet utan att få så mycket som en vissling eller pussljud efter mig! Hurra!

Så härligt befriande det kändes att kunna passera män utan att behöva bereda mig med en arg blick eller en vass kommentar till svars. Jag tror aldrig att jag har känt mig så avslappnad i stan som i morse. Tänk om alla dagar kunde vara så ...för alla flickor och kvinnor här!

Både Sandra och Roxanna har tidigare lyft problematiken med machismo i Peru respektive Nicaragua, där kvinnors kroppar inte tillhör dem själva utan var mans blickar och fantasier. Det är helt accepterat att visa och säga vad du som man tycker och tänker om den kvinna, eller till och med flicka, som passerar. Det är inte nog att man överallt möts av halvklädda tjejer som gör reklam för ALLT mellan himmel och jord.

Vi hade en diskussion hemma hos Sandra och mig i lördags med två peruanska väninnor. Vi berättade om en manlig professor vi båda har mött, som lider av machismo ut i fingerspetsarna och som efter att ha utövat det på oss försvarar det med hull och hår när vi ifrågasätter hans beteende. Han tycker att vi ”utövar nykolonialism genom att försöka överföra våra värderingar på hans kultur”. Vi suckar till svar och tänker att med personer som han är det en lång väg att gå.

En av våra väninnor tycker att sådana män ska anmälas. Att man ska mobilisera kvinnorna på universitetet där han arbetar, samla berättelser mot mannen och statuera exempel. Hennes argument är att vi som är starka och vågar säga ifrån bör vara de som tar initiativ till sådant, för att de tjejer som tyst drabbas av machismon ska se att de inte är ensamma, och att det de utsätts för inte är ok.

Jag måste säga att det kliar i fingrarna att göra som hon säger. Kanske räcker det inte med att säga ifrån på gatan och berätta för så många män man orkar att det de gör inte är ok, utan det gäller att ta i med hårdhandskarna. En sak är glasklar, det hade behövts!

Rebecka Hinn
infoperu@svalorna.se

23 maj 2008

LINNEA: Dels väldigt jobbigt, dels väldigt roligt

Linnea Uppsäll i Bolivia, inlägg 3
Att intervjua folk om abort är ett rätt sorgligt arbete, däremot rekommenderas varmt att dansa i glittriga kläder på gatorna!

Jag har ägnat mycket tid åt att skriva om abort på sistone. Det är jobbigare än jag trodde det skulle vara, jag har fått veta vissa otrevliga saker. Som att polisen i El Alto brukar hitta aborterade foster och döda spädbarn ibland soporna. Abort är nästan helt förbjudet här. Den allmänna åsikten är att abort är mord, skolorna lär ut det och en gravid tjej blir oftast avstängd från undervisningen. Samtidigt är spridningen av preventivmedel dålig och många kvinnor blir oplanerat gravida.

På landsbygden har kvinnorna dubbelt så många barn som de egentligen skulle vilja. Barnbidrag finns inte så för en fattig familj kan ytterligare ett barn påverka ekonomin rätt mycket. Och Bolivia har den högsta mödradödligheten i Sydamerika. Självklart väljer många kvinnor att genomgå en illegal abort, trots att det är straffbart och ofta får hälsofarliga komplikationer.

Abrupt över till roligare saker: Gran Poder, en karneval som hålls årligen i La Paz. I år dansade över 50 000 personer. Vår grupp dansade populäraste dansen, morenada, en långsam och elegant dans. Kvinnorna skulle föreställa cholitas antiguas, 1800-talsversionen av de aymarakvinnor man idag ser klädda i flera lager kjolar och plommonstop. Dock hade någon valt ett dyrt 80-talsinspirerat färgglatt tyg till den krusidulliga blusen och kjolen, därför såg vi snarare ut som clowner tycker jag. Bilden här bredvid är den enda jag har hittills, den var publicerad i största dagstidningen dagen efter.

Min stackars pojkvän hade det rätt jobbigt i sin 30-kilosdräkt. Men det var kul att dansa i alla fall! Gatorna var smockfulla av åskådare trots att vi började tidigt en lördagsmorgon. Många applåderade åt oss, antagligen tyckte de det var särskilt roligt att vi blekansikten dansade. När vi dansat i nästan fyra timmar var vi klara och det blev fest med en massa öl och mer dans. Sen hade vi väldigt ont i fötterna.

Ha det bra!

Linnea Uppsäll
infobolivia@svalorna.se

16 maj 2008

ROXANA: Psst! Psst!

Roxana Ortiz i Nicaragua: inlägg 4

Blickar som klär av en…
Händer som berör…
Ord och handlingar…
Som får mig att må illa…
Detta…!
Detta är sexuellt våld.


Det var förra årets slogan i kampanjen mot sexuellt våld som Svalorna LA genomförde tillsammans med samarbetsorganisationerna. Kvinnor jag möter vittnar om vardagens sexuella våld som löper som en eldsslinga längs gatan. I helgen mötte jag Gaby Baca, nicaraguansk sångartist, som sjunger reggetonlåten ”Con la misma moneda” (Med samma mynt) som handlar om sexuella kommentarer som kvinnan i Nicaragua upplever när hon ger sig ut på gatan. Hennes låt riktas mot männen.
”¿Que sentirías si por la calle fueras y en cada esquina un cabrón te jodiera?” (Vad skulle du känna om du på gatan går och vid varje hörn står det en jävel som stör dig?)

Trots det civila samhällets ansträngningar för att synliggöra våldet, som både män och kvinnor medvetet eller omedvetet lever i, måste arbetet fortsätta på nationell- och internationell nivå, i rika - och fattiga länder. Ännu en gång så vägrar jag att exotifiera utvecklingsländerna som kvinnoförtryckare. Det är bara att gå in på Pressbyrån eller 7 Eleven och bläddra i vilken dam eller herrtidning som helst så ser vi ett glamoröst och skinande förtryck med mycket läppglans. Nu kanske några blir förbannade för att jag inte nämner förtrycket som männen måste utstå. Visst finns det också, men det sexuella våldet har betydligt större inverkningar på kvinnan än hos mannen. Det sexuella våldet handlar inte enbart om en objektifierng av kvinnokroppen. Det handlar om att kunna bestämma över vad man vill och inte vill göra med sin kropp. Ha sex när man vill och kunna ha barn när kvinnan vill. Inte när Gud, mannen eller när den katolska kyrkan vill.


Det senaste medeltidsuttalandet som den patriarkala Vatikanstaten gjorde i veckan var att fördöma användningen av preventivmedel.
Vilka smittas mest av hiv i Nicaragua? Kvinnorna.
Vilka dör på grund av abortförbudet? Kvinnorna

Det är inte vilken kvinna som helst. Det är den fattiga kvinnan som dör.

Jag undrar om påven från sin estrad kan se de kvinnor som dör på grund av AIDS eller av osäkra aborter. Jag undrar om påven hade sagt samma sak om han hade varit en kvinna?

Denna månad kommer jag att täcka rätten till den egna kroppen utifrån abortfrågan i Nicaragua. Så håll dig uppdaterad på hemsidan och http://www.latinamerika.nu/

Roxana Ortiz
infonicaragua@svalorna.se

CECILIA: Förberedelser…

Cecilia Holm i Bolivia, inlägg 2
Just nu är jag inne i förberedelsernas tid. Till helgen är det Gran Poder i La Paz och nästa helg är det äntligen dags för den veckolånga hantverksmarknaden i Casa Sol, d v s på vårt kontor.

Den senaste veckan har gått i dansens tecken. Vi är några ”gringas” som ska få uppleva lite boliviansk kultur genom att dansa morenada i en stor grupp på Gran Poder. I söndags var det pre-entrada, vilket innebar att vi tränade på gatorna i La Paz. Iklädda svarta byxor och hattar, vita skjortor med whiphalas (den andinska färgglada flaggan) på ärmarna och en stor clownliknande fluga samlades vi klockan sju på morgonen för att få håret flätat. För att få den rätta looken med en jättefläta har vi köpt flätor av riktigt hår på marknaden. Det var i stort sett omöjligt att få tag på blonda flätor, så vi fick köpa det vi fick tag på och försöka bleka. Resultatet blev inte det bästa men det får duga. I fyra timmar dansade vi omkring på gatorna och sedan var det mer dans och fest. Ser fram emot lördagen då vi kommer att vara uppklädda som cholitas antiguas (gammeldags traditionellt klädd kvinna) med en glittrig kjol som är gjord av sex meter tyg och under det ska vi ha fyra underkjolar. Snacka om en riktig snurrkjol.

Förberedelserna inför hantverksmarknaden flyter på. Den senaste tiden har jag varit ute och besökt några av producenterna som ska medverka på marknaden. Vi har diskuterat kvalitet, färger och modeller som de ska sälja och så har jag varit ute och handlat tyger med en grupp som syr kläder. Alla ser fram emot marknaden och jobbar på, även om det i mina ögon går lite långsamt för att hinna med att producera alla produkter de vill ha med på marknaden. Tillsammans med en kommunikationsgrupp har jag tagit fram affischer och flyers, som nu är klara och alla hjälps vi åt att dekorera La Paz. Om en vecka står vi redo att ta emot besökarna!

Cecilia Holm

7 maj 2008

Julio: Innanför murarna


Julio Barcellos i Nicaragua, inlägg 5

Efter ett besök i Sverige är jag nu i full gång med min andra praktikperiod och arbetar med Red de Jóvenes Estelí som är ett nätverk för ungdomsorganisationer. Tanken med att organisera sig i ett nätverk är att med gemensamma krafter kunna arbeta för att få upp ungdomsfrågor på den politiska agendan, lära av varandras erfarenheter och kunna arrangera aktiviteter och utbildningar tillsammans. Jag stödjer dem med foto/video, förutom att ha foto workshops med ungdomar från landet jobbar jag med en dokumentärfilm om fängelset i Esteli tillsammans med några ungdomar från organisationen.

Tanken med dokumentären är att visa livet i fängelset, de intagnas tankar, upplevelser och drömmar, från ett ungdomsperspektiv, inte bara för att Red de Jovenes är en ungdomsorganisation utan även för att i Nicaragua är 80 % av befolkning ungdomar och detta speglar sig även i fängelsets population. Vi vill använda filmen för att arbeta förebyggande med ungdomar i riskzonen men också rikta den till den civila befolkningen och makthavare för att upplysa om situationen i fängelset som är bland annat överbelastat till dubbelt av kapaciteten

Tanken är också att stödja de intagnas olika aktiviteter och grupper som tillexempel teater, hantverk, musik, utbildning med både material och personliga resurser

Vi har än så länge fått en jättebra respons från både fängelseledningen och fångarna. Man blir väldigt berörd av de intagnas berättelser och man får ibland påminna sig om att många av dem säkert har begått tunga brott.

En ung man pratar mycket med mig om sin son som fyller år nu i slutet av maj, han har inte träffat honom sedan han åkte in för ungefär tre år sedan. Han får sporadiska nyheter om sitt barn genom sin mormor som nästan aldrig heller kommer på besök eftersom hon inte har råd med resan. En annan intagen som ansvarar för de få kulturella aktiviteterna på fängelset har suttit inne i åtta år och hoppas på att snart få komma ut, trots de miserabla förhållandena innanför murarna är han inte enbart negativ till sin vistelse där: -Om jag inte hade suttit inne hade jag antagligen varit död vid det här laget, att sitta inne har fått mig att inse mina misstag och gett mig en annan syn på livet.


Julio Barcellos


4 maj 2008

REBECKA: Stridigheter och gatuhundar

Rebecka Hinn i Peru: Inlägg 4
Sedan sist jag skrev har jag passat på att resa runt medan min man som var på besök. Vi begav oss till norra Chile, västra Bolivia och södra Peru, regioner som har mycket historia gemensamt. Jag reflekterar även kort över alla de gatuhundar som du ser överallt.
En stad som har tillhört Peru och som nu är chilensk och som därmed är offer för åtskilliga debatter är den fina och avslappnade havsstaden Arica i norra Chile. Staden var peruansk under tiden då Gustave Eiffel besökte Arica och konstruerade dess kyrka som invändigt genast får dig att reflektera till Eiffeltornet. Regionen söder om Arica har även tillhört Bolivia och gav då landet åtkomst till havet - därav firar man fortfarande Día del Mar (havets dag). Det talas om att Bolivia eventuellt kan få tillbaka regionen. Inte för att den tidigare har tillhört landet utan snarare för att Chile är i behov av Bolivias gas samt för att de dessutom redan i stort har tömt området på dess fyndigheter, men troligtvis kommer Chile aldrig gå med på detta. Peru ser ut att bli lottlös oavsett vad.

Det råder en annan stridighet mellan Chile och Peru – huruvida spriten Pisco, med den berömda drinken Pisco Sour (sprit gjord på druvor med lime och hårt vispad äggvita), är chilensk eller peruansk. Så vitt jag vet har jag i alla fall druckit de godaste Pisco Sour i Peru, men jag kanske hade otur i Arica? Hemma i Sverige är det den chilenska piscon som vi erbjuds.

Dessa stridigheter...

Väl tillbaka på kontoret har vi firat av vår medarbetare Johan, hans tjej Ursula och deras livliga chusco (blandras) Nacha. Det lilla böstet räddades mer eller mindre från ett liv på gatan. Gatuhundar ja, de är en naturlig del av Arequipa - i hemmen, på gatorna och inte minst på taken. Våra tre grannhundar har nog aldrig sett något annat än den takbit de lever på. För en svensk, som ringer till polisen eller djurens vänner när vi ser en lös hund, bränner det i hjärtat att se alla dessa loppbitna djur gräva bland soporna. Fascinerande dock är att med alla chuscos som umgås kors och tvärs så är en sak säker - nya hundraser skapas dagligen! Om jag inte hade varit allergiker så hade jag nog sett till att adoptera en fräck liten en jag med.

Rebecka Hinn
infoperu@svalorna.se

2 maj 2008

LINNEA: Konfliktfylld folkomröstning

Linnea Uppsäll i Bolivia, inlägg 2
Nu har jag varit svala i en månad, det känns fint. Har spenderat en hel del tid på kontoret men även varit på några konferenser samt gjort intervjuer för artiklar jag skrivit. Däremot är det inte så fint att det för tillfället är rätt så oroligt i Bolivia.

På söndag den 4 maj ska det rikaste departementet, Santa Cruz, hålla en olaglig folkomröstning om ett förslag till självständighetsförfattning. En väldigt kortfattad sammanfattning av läget är att den rika vita överklassen har hafsat fram en autonomiförfattning på ickedemokratisk väg som folk kommer rösta för utan att ha satt sig in i bara för att gå emot regeringen och ursprungsfolken. Så läget är spänt. Det finna extrema grupper på båda sidor som skulle kunna ta till våld, nu eller när som helst egentligen.

Vi har haft extra säkerhetsgenomgång på kontoret och ska hålla oss i La Paz nu i helgen. Själv kommer jag inte att rapportera så mycket från händelserna eftersom la.nu har två andra skribenter på plats som gör det väldigt bra.

Det har blivit en hel del hejdåfester på sistone, praktikanterna Martina och Saul är på väg tillbaka till Sverige och flera kompisar från andra länder har också gett sig av till nordligare breddgrader. Rätt bra tid att åka egentligen, här blir det bara kallare och mörkare medan det väl i Sverige är vacker vår såvitt jag förstår?! (Jag är inte avundssjuk alls.) Cissi och jag har i alla fall en pressad vitsippa på väggen på kontoret och har till och med ordnat en Valborgsfest.

En annan skojig sak är att jag om knappt tre veckor ska dansa runt på La Paz gator! Den 17 maj är det Gran Poder i staden, en stor danskarneval som pågår hela dagen och vi är några ”gringos” som ska dansa. Tjejerna ska vara utklädda till en sorts 1800-tals cholitas, med flätat löshår, hög hatt och fem lager kjol och killarna ska ha glittrande dräkter som heter superachachi och väger 8 kg. Ni får nog veta hur det gått i nästa blogginlägg.

Ha det fint!

Linnea Uppsäll